1800-talets Göteborgspress

Syftet med projektet ”Digitala lägg” – ett digitalt humanioraprojekt om något – är att presentera landets presshistoria, med speciellt fokus på Göteborgstidningar, på ett nytt och digitalt innovativt sätt där tidningsläggen betraktas som en sorts medium/databas/arkiv över såväl lokala nyheter som regionala annonskulturer. En utgångspunkt är att ta fasta på den kopiösa textmassa som hundratusentals OCR-inskannade tidningar genererar, en annan att det är de grafiska annonserna som alltid utgjort pressens primära budskapet. Tidningar har skrivits, lästs och sålts till medborgare, men framför allt har de erbjudit företag annonsplats och reklamtillfälle att nå en stor potentiell kundkrets – all dagpress är kvalificerade annonsblad.

Presshistoriskt är den samlade landsortsupplagan större än den i huvudstaden. Stockholmspressen är i vissa avseenden angelägnare, men ett relativ fokus på handels-, industri- och hamnstaden Göteborg är motiverat av flera skäl – inte bara av det uppenbara ekonomisk-historiska. 1800-talspressen är nämligen i allra högsta grad en ekonomisk-historisk företeelse. Väljer man ut fyra tidningar som på goda grunder kunde få representera 1800-talet – Argus (1820–1836), Aftonbladet (1830–), Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning (1832–1973) och Dagens Nyheter (1864–) – så gör det ekonomisk-historiska perspektivet sig omedelbart påmint: Argus med undertiteln Politisk, Litterär och Commerciell Tidning och GHT redan genom sina namn, vilka väl svarar mot båda publikationernas innehåll. I det berömda första numret av Aftonbladet, lett av en av tidens mest framgångrika industrialister, Lars Hierta – och vars tidiga årgångar bestod till lika stor del av annonser (och inte minst annonsbilagor) som av något annat – är fyra av fem inrikesnyheter att räkna som industriella eller ekonomiska. Dagens Nyheter till sist, är det kanske tydligaste uttrycket för ett modernt marknadstänkande (vad gäller såväl distribution som prissättning) inom tidningsbranschen. På samma gång är det uppenbart att den konservativa kritiken av den allt starkare liberala pressen under hela 1800-talet – som i mångt och mycket fortfarande känns igen – sköt in sig på exakt dessa aspekter; friheten att vädra allehanda politiskt frisinnade ståndpunkter kunde den seriösa konservativa kritiken inte längre ifrågasätta. Däremot att detta tycktes ske på marknadsstyrda villkor. ”Ljus och frihet till näringsfång” löd Esaias Tegnérs lika kända som hånfulla karakteristik av tidningsmannen och stearinljusfabrikören Hiertas verksamhet.

Också ur ett idémässigt och politiskt perspektiv framstår Göteborg med dess tydliga orientering och relativt snabba kommunikationer västerut som historiskt betydelsefull. Till detta kommer ett tidningslandskap som i flera avseenden endast stod huvudstadens efter – och i andra fall rentav tog täten. Exempelvis var Handelstidningen tidvis den ledande liberala tidningen även på ett riksplan, och också i fråga om innovationen ”billighetstidningar” under andra halvan av 1800-talet gjordes många pionjärinsatser i Göteborg.

Om Göteborgspressen

Göteborgspressen har en lång historia. Ett stort antal tidningar och tidskrifter har getts ut i staden. Här ges blott en kort översikt, med betoning på 1800-talets dagspress. För en utförligare historik hänvisas framförallt till Den svenska pressens historia, I-IV (2000–2002). En bra översikt ges också i Karl Erik Gustafssons ”Den moderna dagspressen 350 år: Ett Göteborgsperspektiv”, i Ulla Carlsson & Karl Erik Gustafsson (red.), Den moderna dagspressen 350 år (1996).

Göteborgs första tidning var också den första lokaltidningen utanför Stockholm: Götheborgs Wecko-Lista, ett fyrsidigt annonsorgan utgivet mellan 1749 och 1757. 1700-talets Göteborg erbjöd goda förutsättningar för tidningsutgivning. Handel och sjöfart innebar annonser och nyheter utifrån, och den intellektuella miljön i ämbetsmannakretsar och lärdomsinrättningar bidrog både med skribenter och läsare. Fast i denna första tidning var det egentligen bara annonserna som var lokala, i övrigt präglades innehållet av den moraliska essägenre som Den Swänska Argus lanserat i landet något decennium tidigare. Också Götheborgska Magasinet (1759–1765) och Göteborgske Spionen (1766–1773), följde detta spår, men här samsades essäjournalistiken med ett allt rikhaltigare lokalt material. Liksom många andra tidningar i landet var de relativt kortvariga. Tidningar var lätta att starta, men svåra att hålla liv i. Mer långlivade blev emellertid Götheborgs Nyheter (1765–1848), Götheborgs Allehanda (1774–1843) och Götheborgs Tidningar (1786–1842). Med tiden antog de alltmer formen av dagstidningar innehållande såväl in- och utrikesnyheter som lokalmaterial och annonser.

In på det nya seklet fick dessa tidningar lokal konkurrens av bland annat Aftonbladet (1811–1832) och Götheborgs-Posten (1813–1832). Under 1800-talets första decennier utkom under vissa perioder samtidigt sju tidningar av dagspresskaraktär i staden. Härutöver kom en lång rad mindre publikationer som höll ut alltifrån ett par månader till några få år. Konkurrensen om läsare och annonsörer var alltså betydande. De största tidningarna, som Nyheter och Allehanda, hade upplagor på omkring 500 exemplar, andra fick nöja sig med betydligt blygsammare siffror. Bland utgivarna dominerade boktryckare och köpmän.

Under 1830- och 40-talen inträffade ett skifte på den göteborgska tidningsmarknaden. De tidningar som startat under 1700-talet lades ned en efter en. Istället var det en ensam tidning som tog över, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Tidningen startades 1832 av köpmannen Måns Prytz. Den hade en uttalat liberal profil, och innehöll i övrigt ett material som väl svarade mot namnet: Skeppslistor, tullbestämmelser, varupriser och annat handelsrelaterat material. Efter några år hade upplagan kommit upp i 1000 exemplar, och efter två decennier i det tredubbla. Därmed var tidningen en av landets största, med betydande spridning även utanför Göteborg. Liksom flera andra liberala organ drabbades den också av 1830-talets hårdnande presspolitik. Utgivningsbeviset drogs in flera gånger till följd av tidningens kritik av statsmakterna. Under perioder drabbades tidningen även av annonsbojkott från stadens styrande. Förutom kommersiella annonser var officiella kungörelser en viktig inkomstkälla.

År 1858 fick Handelstidningen sällskap av en tidning som med tiden skulle komma att dominera marknaden: Göteborgs-Posten. Tidningen utgör ett i Sverige tidigt exempel på en tidningstyp som i mitten av 1800-talet fick stor spridning i Europa. Innehållet skulle vara populärt, med betoning på lokalt material. Texterna skulle vara korta, språket enkelt, och redigeringen skapa översikt med fler rubriker. Priset skulle vara så lågt att nya läsargrupper med lägre inkomster skulle ha råd med en prenumeration. För att öka spridningen distribuerades tidningen med den nyanlagda järnvägen till olika orter i Västsverige. Efter något decennium hade upplagan stigit till ett par tusen exemplar, men det kom att dröja in på 1900-talet innan nykomlingen gick om sin äldre konkurrent. En bidragande orsak till att den populärt redigerade Göteborgs-Posten inte ökade mer var sannolikt tidningens konservativa linje politiskt. En annan orsak var att den snart fick konkurrens av flera tidningar som delvis slogs om samma läsargrupper.

De göteborgstidningar som tillkom under 1880- och 90-talen var i huvudsak av två slag, så kallade billighetstidningar respektive arbetartidningar. Billighetstidningarna följde till stor del samma recept som Göteborgs-Posten en gång byggt på: Innehållet skulle vara populärt med betoning på lokalnyheter, texterna korta och lättillgängliga, priset lågt. Göteborgstidningen Dagbladet (1884–1885) och Göteborgs Nyheter (1884–1885) kostade endas 10 respektive 12 kronor för ett år, att jämföra med Handelstidningen som kostade 20 och Göteborgs-Posten som tog 18. Det låga priset och det populära innehållet skulle locka många läsare, med många läsare kunde man sälja många annonser – och det var annonserna man skulle tjäna pengar på. Denna gång slog kalkylen emellertid inte väl ut, och båda tidningarna tvingades lägga ner efter bara ett år. Men att marknaden fanns och att strategin fungerade visade Göteborgs Aftonblad kort därefter. När tidningen startade år 1888 sattes priset för en årsprenumeration så lågt som 8 kronor. Innehållsligt följde man föregångarna i spåren. Ett år efter starten var upplagan uppe i omkring 5000 exemplar.

För att inte skrämma bort läsare och annonsörer var billighetstidningens politiska profil ofta ”hofsamt” eller ”sansadt” frisinnad. De arbetartidningar som startade vid samma tid hade en mer radikal hållning. Först ut i rikets andra stad var Göteborg (1886), som följdes av Folkets Röst (1887). Medan den förra var en ”Frisinnad tidning för alla samhällsklasser” var den senare en ”Radikal Folktidning för Vestra Sverige”. Båda höll ut ett år. Folkets Röst lades ner efter att utgivaren dömts till fängelse för att ha smädat kung och riksdag. Mer långvarig blev Ny Tid (1892–1966). Arbetartidningarna slogs till stor del om samma läsare som billighetstidningarna. Men medlen att locka dessa skiljde sig åt. Det populära och lättillgängliga fick till en början ge vika för agitation och mötesreferat. Tidningarna var kamporgan, och målet var inte i första hand ekonomisk vinning. Pengar att betala löner och tryckning behövdes icke desto mindre. Ny Tids upplaga höll sig länge under 1000 exemplar, och för att överleva tvingades tidningen att ordna insamlingar och basarer.

Under 1900-talet har flera nya tidningar startats, men ännu fler har tvingats till nedläggning. Under 1920-talet var Göteborgs-Posten illa ute, men en omläggning av tidningen vände motgångarna till framgång. Omgörningen byggde till stor del på samma principer som varit tongivande redan vid starten 1858, men som med tiden och med nya utgivare hade tonats ner. I den omgjorda tidningen prioriterades således lokalt material, och inte minst sporten fick breda ut sig. Språket skulle vara enkelt, också på ledarsidan. Prismässigt konkurrerade man med en billig veckoprenumeration. De nygamla greppen slog väl ut. Under 1930-talet gick Göteborgs-Postens upplaga om Handelstidningen, och under 1940-talet blev man störst också på annonsmarknaden.

Handelstidningen behöll länge en mer konservativ redigering. En nymodighet var dock den lunchtidning som tidningen börjat ge ut 1902, Göteborgs-Tidningen. Till skillnad från modertidningen kom den att präglas av ett populärt tilltal, innehållsligt fick med tiden sporten stor utrymme. Som kvällstidning i tabloidformat kom den att dominera i hela Västsverige. År 1990 slogs tidningen samman med Kvällsposten under namnet Idag, och senare blev den en lokal edition av Expressen.

Tidningsdöden skördade sina offer också i Göteborg. Ny Tid lades ner 1966 och Handelstidningen 1973. Av 1800-talets rika pressflora finns endast Göteborgs-Posten kvar.